Uppdatering

Jag har inte skrivit på ett tag. Det beror mest på att det känns som det mesta bara står still eftersom jag inte får någon hjälp med att byta min medicin. Jag blev av min distriktsläkare skickad med remiss till Allmän psyk för hon inte visste hur hon skulle gå vidare med min medicinering och detta efter att hon skrivit ut en medicin som inte alls funkar. Hon vägrar helt enkelt att hjälpa mig byta till någon annan medicin. Med andra ord får jag sitta och lida igenom en medicin som ger mig mycket mer ångest än vanligt. Enligt vårdgarantin ska man få komma inom 3mån, men nu i veckan har 3mån gått utan att någon kallelse har kommit.

Med andra ord känns det som man står helt ensam mellan vårdenheter som knappt klara av sin egen drift. Mitt alternativ är att åka till ett annat län, något som inte alls känns kul när man mår som man gör och hur ska man kunna få en vettig uppföljning från ett helt annat län? Jag får det inte att gå ihop! Sista alternativet är att ta kontakt med patientnämnden, men då ska man orka med att ta hela den biten också.

Helvete alltså, vad fan betalar jag skatt för? (Ja man betalar skatt på förtidspension)

Jag har haft ångestattacker minst 2ggr i veckan de senaste 2månaderna, inte trevligt alls och dessutom mer än vad jag haft med andra mediciner. Man vill bara skrika rätt ut!

Allt kommer efter

Jag vet inte om jag har reaktioner efter vad jag utförde i helgen och i fredags. Har haft två dåliga dagar nu där jag haft en hel del ångestpåslag och oftast rätt oväntade sådana också, den värsta sortens är det. Man får liksom inte riktigt grepp om vad som orsakar dem.

Min tanke är att jag kanske spännde mig så pass att det var inte förens igår som jag verkligen började slappna av och att det då kommer efterdyningar. Tror dock att det har en del med den felaktiga medicinen att göra då jag har en sån där känala av att inte ha lust med något, utan endast lust att sova igenom allt.

På toppen av det så tror jag att jag har magkattarr igen, mått illa en hel del. Inget som gör det bättre precis.

Promenad

Idag tog jag mod till mig att ta en riktig promenad, och inte bara det utan jag besökte även ett större varuhus. Dålig och röra på sig som man blir så var jag trött redan en tredjedel på väg. Men jag hade ställt in mig på att genomföra promenaden.

Väl inne på varhuset så letade jag fram dom grejer jag skulle ha, undermedvetet så visste jag då att jag nu måste ta mig till kassan och för mig träffa och konferera med en okänd person. Redan då kommer ångesten, den går knappt att stoppa även fast man intalar sig att ”det här kommer gå bra”. Väl frame vid kassan så var det som tur var ingen kö så jag fick det undanstökat snabbt, men den lilla stunden fick mig att kännas som om jag skulle kräkas av ångesten.

När jag kommer ut så släpper själva ångestattacken rätt snart och övergår i endorfinrus för att man faktiskt klarade av att genomföra det. Hemvägen går rätt bra då jag pratar en del med en vän som är på väg hem till mig i mobiltelefon.

När man sen kommer hem så känns det som man sprungit ett maraton när man dels har gått en redig bit och dessutom är helt slutkörd av en ångestattack. Några glas vatten och lite avslappnade fick mig tillbaka i gemet efter en stund. Jag kommer säkerligen ha både träningsvärk och huvudvärk, men man får försöka väga det mot vilken bra grej jag faktiskt genomförde utan att ha någon med mig!

Nu ska jag sova gott…