Promenad

Idag tog jag mod till mig att ta en riktig promenad, och inte bara det utan jag besökte även ett större varuhus. Dålig och röra på sig som man blir så var jag trött redan en tredjedel på väg. Men jag hade ställt in mig på att genomföra promenaden.

Väl inne på varhuset så letade jag fram dom grejer jag skulle ha, undermedvetet så visste jag då att jag nu måste ta mig till kassan och för mig träffa och konferera med en okänd person. Redan då kommer ångesten, den går knappt att stoppa även fast man intalar sig att ”det här kommer gå bra”. Väl frame vid kassan så var det som tur var ingen kö så jag fick det undanstökat snabbt, men den lilla stunden fick mig att kännas som om jag skulle kräkas av ångesten.

När jag kommer ut så släpper själva ångestattacken rätt snart och övergår i endorfinrus för att man faktiskt klarade av att genomföra det. Hemvägen går rätt bra då jag pratar en del med en vän som är på väg hem till mig i mobiltelefon.

När man sen kommer hem så känns det som man sprungit ett maraton när man dels har gått en redig bit och dessutom är helt slutkörd av en ångestattack. Några glas vatten och lite avslappnade fick mig tillbaka i gemet efter en stund. Jag kommer säkerligen ha både träningsvärk och huvudvärk, men man får försöka väga det mot vilken bra grej jag faktiskt genomförde utan att ha någon med mig!

Nu ska jag sova gott…