Det märks i kroppen att man genomförde något för mig stort när man tog sig ut i fredags. De två efteföljande dagarna har varit mest som en lång vilopaus eftersom det känns som man gått ett maraton i kroppen.
Men jag måste säga att jag är överaskad över hur lite träningsvärk jag fick av promenaden ändå. Antagligen är det för att man varit relativt duktig på motionscykeln på senaste tiden.
En sak man märker så här efter är att man får lite sådan småtankar för att man känner sig stel i kroppen som normalt skulle ge en, en del förväntansångest. Men jag har nog skakat av mig det mesta genom att bara tänka på det positiva i vad jag genomförde.
Hade besök en stund idag också. Det gick rätt bra det också, det kommer lite sådan undermedveten förväntansångest, men inget som verkligen blossade upp.
Det ska bli intressant att se hur jag känner mig i morgon då jag inte haft någon huvuvärk alls som jag brukar få efter anspänningar.
An Infected Mind 
Senaste kommentarer