Promenad

Idag tog jag mod till mig att ta en riktig promenad, och inte bara det utan jag besökte även ett större varuhus. Dålig och röra på sig som man blir så var jag trött redan en tredjedel på väg. Men jag hade ställt in mig på att genomföra promenaden.

Väl inne på varhuset så letade jag fram dom grejer jag skulle ha, undermedvetet så visste jag då att jag nu måste ta mig till kassan och för mig träffa och konferera med en okänd person. Redan då kommer ångesten, den går knappt att stoppa även fast man intalar sig att ”det här kommer gå bra”. Väl frame vid kassan så var det som tur var ingen kö så jag fick det undanstökat snabbt, men den lilla stunden fick mig att kännas som om jag skulle kräkas av ångesten.

När jag kommer ut så släpper själva ångestattacken rätt snart och övergår i endorfinrus för att man faktiskt klarade av att genomföra det. Hemvägen går rätt bra då jag pratar en del med en vän som är på väg hem till mig i mobiltelefon.

När man sen kommer hem så känns det som man sprungit ett maraton när man dels har gått en redig bit och dessutom är helt slutkörd av en ångestattack. Några glas vatten och lite avslappnade fick mig tillbaka i gemet efter en stund. Jag kommer säkerligen ha både träningsvärk och huvudvärk, men man får försöka väga det mot vilken bra grej jag faktiskt genomförde utan att ha någon med mig!

Nu ska jag sova gott…

Besök

Igår hade jag besök för första gången utanför familjen på över en månad och i och med detta var jag även utanför min lägenhet för första gången på över en månad. Det låter säkert väldigt märkligt att man inte varit utanför lägenhet på så länge, men när man har dom riktigt dåliga perioderna så är det knapp så man vill resa sig ut sängen.

Att gå ut efter att inte ha varit ute på så länge ger en enorm anspänning, det är svårt att förklara hur tufft det är att bara ta sig till soprummet på gården vid dessa tillfällen. Man blir nästa så att man ser sig själv utifrån.

Att ha besök är något som också ger en sådan märklig anspänning i kroppen som liksom kommer undermedvetet. Antagligen för att man inte vill framstå som märklig eller konstig på något vis.

I förhållande till detta så gick det ändå rätt bra att ha besök igår, även om jag idag känner av att jag har spännt mig väldigt mycket i axlar/nacke och med detta får spänningshuvudvärk så var det inte någon direkt ångest att prata om, men än den förväntasångest som lätt kommer i dessa situationer om än att den var väldigt lätt igår.

Peppa peppa, nu ska man fortsätta på denna väg och få lite mer kontinuirligtet i aktiviteterna.